Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

PISA on earth

skolaPosted by Jonaz Björk Fri, December 06, 2013 11:12:56

Jag skall villigt erkänna att jag är försiktig när det gäller att kommentera PISA. Jag känner att jag har alltför dåligt på fötterna i mig själv. Däremot har jag en känsla, vilket väl inte är så gångbart i sammanhang där man skall slå handfasta argument i huvudet på varandra, och utifrån den sorterar och läser jag. Och jag är väl inte bättre än andra än att också jag är sådan att jag i första hand läser det som bekräftar det jag känner. Jag brukar även ha som regel att inte prata utan att tänka, eller att skriva utan att tänka för delen. Men nu blir det ett litet undantag där tänkandet får ske genom skrivandet – med allt vad det nu kan leda till.

En vän och kollega funderade i samband med senaste rabaldret kring PISA resultaten: "En fråga jag ställer mig när jag lyssnat på Björklunds presskonferens är - är det verkligen så många lärare i Sverige som arbetar på ett sådant sätt att elever får ta eget ansvar? Jag upplever att det i de flesta klassrum ännu bedrivs klassisk katederundervisning. Ngt Björklund menar inte görs." Jag är själv lite skeptisk till uttalandet om den totala friheten att arbeta under eget ansvar. Bilden som förmedlas är ju en klassrumsmiljö där pedagogen, så fort lektionen börjar, slänger ur sig ett ord, typ "fotosyntes", varefter eleverna har två veckor självständigt grupparbete helt under eget ansvar kring detta medan pedagogen i godan ro får tid över att syssla med administration. Det är ju givetvis en överdriven bild jag målar upp här, men jag känner faktiskt att det är den typ av bild som förmedlas. Och om det faktiskt såg ut såhär i skolan vore det katastrof, det skulle vem som helst hålla med om. Men det är ju inte så. Man skall naturligtvis aldrig säga aldrig och det kan säkert finnas något enstaka exempel på sådan total brist på lärarkompetens men det kan knappast vart en regel. Detta är (som jag upplever det) inget annat är propaganda och skrämseltaktik. Lite i stil med bild av Sverige som i dessa dagar målas upp inom vissa kretsar i Ryssland.

När det gäller just bilder vill jag jämföra med en spännande passage i Stephan Mendel Enks bok Med uppenbar känsla för stil som handlar om fotbollshuliganer. Där funderar han över huliganerna som strävar efter att vara som den manliga idealbilden, det vill säga stark, aggressiv, lojal och som inte viker ner sig och gråter eller drar iväg i känslostormar. Det intressanta som Stephan pekar på är att det finns ju ingen man som är sådan, om att om det skulle funnits så skulle han inte fungera i vårt samhälle. Men det spelar ingen roll, bilden finns där och den är lätt att begripa och ta till sig. Lite liknar detta hur konspirationsteoretiker och övriga foliehattar tänker, de söker den enkla och begripliga förklaringen i en svårt komplex verklighet - oavsett förklaringens uppenbart logiska brister eller ifall två förklaringsmodeller står i motsatsförhållande till varandra. Det är enkelheten som lockar, och detta tror jag är en orsak till att vi faktiskt har ett fascistparti som enligt senaste mätningen visade tecken på att vara tredje största parti hos väljarna idag. Enkla problemskrivningar och enkla lösningar. Och för att knyta ihop resonemanget så är det så jag ser på skoldebatten - enkla problembeskrivningar och på det enkla lösningar. (notera nu att jag inte på något sätt kopplar samman dagens skoldebatt med huliganvåld, allmän paranoia eller fascism däremot att jag tror att de mentala mekanismerna har likheter)

En annan vän och kollega funderade "Som ett exempel på det som Svein säger i sin vetenskapliga och publicerade artikel så ville alla länder ta efter Finland efter att de fått så goda resultat för några år sedan; de låg högst i NO, tror jag. Men Svein visade också kurvan över elevernas intresse för de olika ämnena och där låg Finland LÄGST. Är det det vi vill? Att de ska vara duktiga i PISA-testen men sedan inte alls vara intresserade av ämnet = inte söka vidare inom ämnet???" Den här frågan tycker jag mycket starkt visar på komplexiteten. Allt är idag mer komplext än vad det var igår, och i morgon blir det än mer rörigt. Ett tydligt exempel på detta är matskandalerna vi sett under det gångna året. Produktionskedjorna från trött rumänsk hästkrake till barnmeny med köttbullar på IKEA är så komplexa att ingen har, och kanske inte ens kan ha, överblick längre. Produktionskedjor som visar att djur matas med benmjöl av artfränder, mat som fraktas klotet runt flera varv innan den slutligen konsumeras i ursprungslandet igen, verkningslösa förbud mot genmodifierad mat då de långa kedjorna erbjuder många tillfällen där modifierade ingredienser ingår i nya ingredienser som ingår i nya ingredienser som till slut hamnar i "den rena" maten. Förr såg vi denna kontaminering gällande exempelvis bekämpningsmedel, idag sker det inom så många fler områden.

Det finns forskare som menar att det är just komplexiteten som får kulturer och civilisationer att braka samman. De imploderar då bygget likt ett galet korthus vindlar iväg åt alla möjliga håll - okontrollerat - och ingen kan varken se helheten eller komma upp med en verkligt effektiv lösning. Och jag tror inte att skolan är mindre komplex, problemet är snarare att det fortfarande är alltför få som förstår, eller vågar erkänna, att skolan idag är precis lika integrerad i det galna korthusbygget som precis vilken annan del som helst av samhället. Varje åtgärds förväntade effekt kommer att påverkas av hela omvärlden. När vi tittar på skolan, rent fysiskt, så luras vi att tro att kontakten med omvärlden består av byggnadens olika fönster samt de dörrar genom vilka eleverna kommer och går. Men egentligen är skolan lika solid som ett fiskenät och vi som finns däri utsätts för enorm påverkan utifrån, vare sig vi vill det eller inte. Det går inte att täppa igen, inte ens med mobilförbud eller kommunala it-avdelningar vars primära uppdrag är att styra upp och kontrollera den digitala verksamheten så långt att det i slutänden inte ens går att använda sig av utrustningen.

Kanske är skolan idag en kollapsad struktur, en kollapsad del i det komplexa samhällsbygget. Eftersom alla delar är så tätt sammanflätade i varandra är kanske risken idag för att en kollapsad struktur helt faller samman förhållandevis liten. Det finns då andra strukturer runt om som kan fånga upp idéer, organisatoriska delar eller andra resurser och införliva i nya sammanhang. Frågan blir då ifall skolan, som den ser ut globalt idag, svarar mot de behov det komplexa och globala samhället definierar. Och om skolan faktiskt svarar upp mot detta, är då PISA det vassaste och mest pricksäkra instrument för att mäta detta? Och slutligen, är mätandet i sig verkligen det enda, eller ens ett vettigt, sätt att hålla komplexiteten på benen redo att möta det oförutsägbara när det dyker upp i nya skepnader och med ny styrka?


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.