Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Åt vilket håll ligger framtiden?

skolaPosted by Jonaz Björk Wed, December 15, 2010 21:24:43

Så var det då dags igen att fullständigt förfasas över tillståndet i den svenska skolan. Nya PISA-resultatet visar på fortsatt vikande resultat för svenska elever, och trots att många pekar på att det med största sannolikhet döljer sig en lång rad faktorer bakom blir det endast ett fåtal perspektiv som lyfts och matas in i det kollektiva medvetandet. Ett av dessa är de fria arbetssätten i skolan.

Utbildningsministern tillät sig att fundera högt i samband med att han presenterade resultaten och menade att arbetsformerna borde diskuteras. Alla klarar inte de fria, elevaktiva arbetssätten och därför menar han att katederundervisning kan vara det bästa. Vilket är ett märkligt sätt att resonera. Om det finns några elever som inte klarar fria arbetsformer så skall inge ha det, annars är det orättvist. Men blir inte renodlad katederundervisning orättvist mot de elever som utvecklas när de får ta ansvar och själva organisera sitt lärande? Blir det inte orättvist mot de elever som kanske i framtiden skulle kunna vara en tillgång ifall de fick lov att träna sitt ledarskap och lära sig att ta ansvar och även konsekvenser av olika beslut? Varför är det alltid mer rättvist att vara orättvis mot vissa än mot andra.

Den viktigaste frågan är dock, anser jag, ifall man verkligen måste välja? Finns det bara antingen eller, finns det inget både och? En vän till mig menar att det är just i valen, antingen eller, i detaljerna man antingen tar till sig eller skjuter bort från sig som man verkligen blir en person. Personligen anser jag att det också är ett val att välja både och, och man även i det valen blir tydlig som person. Det är ingen helgardering eftersom både och sällan fungerar samtidigt, utan snarare att skapa sig möjligheten att kunna välja mellan två olika alternativ beroende på situation. Jag har inget emot katederundervisning, jag är övertygad om att den fyller en stor funktion, men inte som enda alternativ. Lika lite som jag tror att man alltid skall arbeta i projekt. Morötter må vara nyttiga, men visst är det trevligt att äta något annat också ibland?

Igår fick i alla fall utbildningsministern starkt stöd i Aftonbladet där Elisabeth Höglund fullständigt briljerar med sina djupa kunskaper i pedagogik och hur lärprocesser ser ut:

"Det krävs en revolution i skolan, en total reformering, en återgång till den tid när skolans viktigaste uppgift var att lära ut kunskaper till eleverna, inte lära dem att umgås socialt eller arbeta i grupp. Det krävs också en fundamental omvandling av lärarnas uppgift. Lärarna måste vara tillsammans med eleverna hela tiden för att stödja dem och för att se till att kunskapskraven upprätthålls. Många skolor är i dag förvaringsplatser för stökiga elever, som, om de ens går dit ser skolan som ett onödigt ont.

Det var inget fel på den gamla pluggskolan, som man så föraktfullt kallar den. Jag gick själv i den, jag älskade den och jag lärde mig massor. Det är heller inget fel på läxläsning. Eleverna måste få veta att de olästa läxorna kommer att förfölja dem resten av livet. Det är inget fel på disciplin i skolan. Det är lärarna som ska bestämma – inte eleverna. Det är inget fel på betyg i skolan. Jag hade själv alltid bra betyg. Det stärkte mitt självförtroende, jag som bara var en liten tjock tjej från arbetarklassen. Mina betyg visade att jag ändå var något och att jag kunde något. Det har hjälpt mig hela livet.

Framför allt är det inget fel på kunskap. Kunskap är ingen tung börda att bära. För det eleverna inte lär sig i skolan, det kommer de förmodligen aldrig att lära sig senare i livet heller. De halkar efter redan från början. Detta skadar deras egna utvecklingsmöjligheter – och det skadar Sverige och svensk konkurrenskraft."(hela texten här)

Jag gillar resonemanget, som så väl tangerar liknande tankar om barnaga ”jag fick stryk som barn och det har ju inte jag tagit skada av…”. Det är också spännande resonemangen att man kan lära ut kunskaper, liksom sända ut kunskap från en person rätt in i trettio andra personer som då plötsligt kan lika mycket. Jag imponeras också att självklarheten att ogjorda läxor skall förfölja individer resten av livet eftersom det är läxorna som definierar individen. Eller kan det helt enkelt vara så att om vi en gång för alla kan lura i det uppväxande släktet att jobbet definitivt inte tar slut när man lämnar sin arbetsplats så kan man utan problem längre fram pracka på dem obetalda övertidsuppgifter och spara pengar under förevändningen att ”det ungefär är som läxor, och gör du det inte kommer det att följa dig resten av livet”. Sedan vet jag inte riktigt vad det är värt att någon som hade bra betyg och inser att självförtroendet byggde på goda betyg försvara just desamma. Vilken syn har man då på någon som inte har bra betyg? Hur ser man på alla de unga som inte har fåt behörighet till gymnasiet till exempel? Eller hade lösningen varit någon som bestämde och sa ”sitt ner så skall jag lära ut kunskaperna du behöver om feodalsamhället för att bli en bra samhällsmedborgare och få bra självförtroende. För det gäller ju som sagt att passa på, det man inte lär sig i skolan lär man ju sig aldrig senare i livet heller.

Med det konstaterandet blir allt plötsligt tydligt. Det är självklart att hon ger uttryck dessa pinsamt föråldrade åsikter eftersom det var vad hon själv lärde sig i skolan. Allt som hänt sedan dess är ju omöjligt att lära sig, eftersom själva kunskapen uppstått efter den period då man kunde lära sig. Och tydligen är det sedan försent. Kanske för det inte finns någon som säger till en att nu skall man få ny kunskap sänd till sig. Hela resonemanget är galet eftersom man loopar kunskapen och hindrar nytt lärandet till förmån för en sorts överföring av det existerande och inget mer. Ren förvaltning. Och är det något jag inte tror att framtiden kräver av en välfungerande medborgare som väntas byta jobb otaliga gånger under sitt yrkesliv och som måste kunna orientera sig i informationsfloden så är det en förvaltande attityd och blicken fäst i backspegeln. Det som förvånar är att det oftast är de som verkligen tror att man kan bromsa sig ur uppförsbackarna som får höras i debatten. Vi andra sorteras bort.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.