Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Att fara och flyga

allmäntPosted by Jonaz Björk Sun, August 15, 2010 20:11:57

Det här med förhållningssätt är svårt. Ett förhållningssätt skulle kanske lite slarvigt kunna beskrivas som en viss uppsättning regler och värderingar, lite som ett samvete. Är förhållningssätt och samvete samma sak? Ingen aning, det var första gången den tanken for genom hjärnan så den får jag fundera på senare, just nu var det annat jag funderade på.

Om ett förhållningssätt är regler och värderingar så lever vi alla med förhållningssätt som mer eller mindre stämmer överrens. Fast det nog ytterst sällan vi funderar över vad vi har för förhållningssätt. Eller, det har nog varit så, idag tror jag att vi måste börja fundera över vilka regler och värderingar som styr oss i våra liv. Vad har vi egentligen för förhållningssätt, och ä vi nöjda med det? Och om vi inte är det, hur förändrar man det då? Går det? Och vad händer då med folk omkring oss, med jobbet, med våra intressen – med vårt liv som vi lever?

Vad som får mig att fundera är en händelse helt nyligen när jag en sväng till Stockholm för ett möte. Eftersom SJ går lite på halvfart just nu hamnade vi i en situation där avgångarna lämnade en del i övrigt att önska. Resultatet för min egna del blev att jag åkte tåg upp och flög ner. I vanliga fall åker jag alltid tåg, av miljöskäl. Man skulle kanske kunna säga att det finns framförallt värderingar här i kulisserna så tågåkning är ett förhållningssätt.

Samtidigt blev jag varse att flygbiljetten var hälften så dyr som tågbiljetten. Visst jämnar det ut sig lite med tåg till Arlanda och buss från Landvetter, men prisskillnaden var ändå tydlig. Även om det tidsmässigt i slutänden inte blir så stor skillnad (skillnaden till flygets fördel) så vet jag som luttrad tågresenär att man aldrig kan vara helt säker på att tågen verkligen kommer och går som de skall.

Sammantaget ledde detta till att jag plötsligt fann mig tänka ”det här med flyg kanske inte är så dumt”. Vilket egentligen helt går mot mina värderingar. Så vad som hände var att för ett ögonblick ställdes min egna bekvämlighet mot ett större ansvar, ett ansvar gentemot alla nu levande och alla framtida levande varelser. Eftersom jag rätt ofta reflekterar över mitt beteende och mina resonemang, för att avgöra huruvida jag faktiskt står för dem eller bara går på automatik, kunde jag upptäcka hur lätt det var att börja tänka annorlunda. Det skulle kunna ha lett till att jag så småningom blev stammis på flyget, eftersom man faktiskt måste sig själv i första rummet. Vilket man så klart måste, men det är inte detsamma som att desperat gripa varje möjlighet till extra bekvämlighet bara för att den finns.

Det är svårare att gå åt andra hållet. Mycket svårare. Det kräver en uppoffring, en medvetenhet – ofta både psykiskt och fysiskt – och det kräver uthållighet. Hur många har inte påbörjat kloka och sunda livsmönster men som snart återgått till det gamla eftersom ”belöningen” inte kommer i en handvändning? Och om belöningen dessutom består i en idé, då krävs det minsann rejält med övertygelse. Och ett väl grundat förhållningssätt.

Jag tänker alltså fortsätta att åka tåg, med alla förseningar, inställda avgångar, signalfel och andra störande element, även i fortsättningen eftersom jag är övertygad om att jag drar ett litet litet strå till stacken. Frågan är bara hur man påverkar andra till liknande beslut, när det enda man kan locka med är idén om att man kanske förbättrar sakernas tillstånd, eller i alla fall inte förvärrar dem?


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.