Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Rör på påkarna!

skolaPosted by Jonaz Björk Sat, May 02, 2015 19:45:03

Vi behöver röra på oss. Det ligger i vår natur, i vår biologi, att röra på oss. Vi är helt enkelt skapta för rörelse, det är genom fysiska aktiviteter vi överlevt genom historien. Jakt med alla dess moment är överlag fysiskt. Även odling kräver mycket fysiskt arbete. Även matlagning. Liksom att se till att det finns fysiska byggnader där vi kan bo och förvara våra redskap eller matvaror. Och så där kan vi hålla på. På 1900-talet däremot har vi lärt oss att förflytta oss över stora ytor stillasittande i bilar, tåg och flygplan. Mat tillverkas industriellt där maskiner gör i stor utsträckning gör det tunga jobbet. Maskiner hjälper oss även att bygga våra hus och andra maskiner som gör vårt liv så bekvämt. De fysiskt arbetsintensiva industrierna har automatiserats och idag jobbar många av oss stillasittande på rumpan och den enda del av kroppen som verkligen jobbar är våra händer, framförallt fingrarna som dansar fram över tangentborden. Den sensationella förslitningsskadan musarm har nu fått sällskap av bland annat paddnacke, sms-tumme och laptopknä.

Även om en stor del barn och ungdomar är engagerade i olika idrotter eller andra fysiska aktiviteter på sin fritid finns också många vars enda egentliga stund av rörelse är idrottslektionerna. I slutet av april publicerade Göteborgs Posten några artiklar som berörde skolresultat, antal idrottstimmar i skolan och övervikt. Det är inte lätt för en lekman som mig att se orsakskedjan, i synnerhet inte vad gäller sambandet mellan övervikt och sämre skolresultat. Det visar sig att inte heller forskarna är ense om vad som leder till vad, eller om sambandet ens är relevant. Däremot tycks det finnas en samsyn kring vikten av att röra på sig, och att det är på tok för lite idrottstimmar i skolan idag. I en forskningsstudie som presenterade i slutet av 2014 berättas om hur elever i årskurs fem på en skola i Mölndal varje vecka två extra lektioner som präglades av lek och rörelse. När dessa elevers skolresultat sedan jämfördes med kontrollgrupper visade det sig att Mölndalseleverna lyckades bättre i ämnena matematik, svenska och engelska.

Så vad är det som är så bra med att röra sig? Att kroppen mår bra av det är rätt självklart, likaså att det hjälper oss att hålla vikten och även undvika att musklerna försvagas. Men nyttan är betydligt mycket större än så. Till exempel är fysik aktivitet ett erkänt sätt att behandla depression. Medicin kan vara bra, och ibland helt enkelt nödvändigt, men målet bör vara att medicineringen är tillfällig och motion och fysisk aktivitet kan då vara ett livsstilskomplement.

Det har även forskats en hel del på det som kallas neurogenesis, det vill säga nybildning av neuron - hjärnceller. Detta sker framförallt vid fysisk aktivitet och innebär alltså att hjärnan både får material för reparation och för förbättring.

Rörelse har även den effekten att vi aktiverar hela hjärnan, det vill säga båda hjärnhalvorna, och jobbar även hårt med exempelvis syn, hörsel, känsel och koordination. Den fysiska aktiviteten ökar blodflödet till hjärnan och stärker vår koncentration men också vår kreativitet.

Det finns ytterligare positiva effekter men dessa kan räcka här. Bevisen finns redan idag i form av forskningsresultat. Det innebär inte att forskarna dessutom har tagit fram checklistor på hur vi skall göra, och det kanske inte behövs. Sunt förnuft kan många gånger räcka riktigt långt, i synnerhet på det här området där vi alla har erfarenheter av effekterna både av rörelse och ansträngning och av stillasittande och slappande. Kritiker menar att skolan inte skall undervisa hjärnor utan barn, men jag personligen har mycket svårt att separera bort hjärnan från barnet. Jag tror snarare att om jag förstår hjärnan och hur den funkar så har jag ytterligare ett verktyg, och ett mycket kraftfullt sådant, att ta till för att stimulera och stödja lärande, nyfikenhet och kreativitet - oavsett om jag arbetar med en femåring, femtonåring eller femtifemåring. Och det är inte fy skam.