Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Att kunna läsa ≠ Att kunna förstå

allmäntPosted by Jonaz Björk Wed, December 25, 2013 22:27:08

Så var julen mer eller mindre över för det här året. Utmärkande för 2013 i min egosfär var att jag så adventskalendern. Det har inte skett sedan mina barn var mycket små.

Kalendern i år var Barna Hedenhös uppfinner julen. En riktig skröna som tilltalade mig med, vad jag kan tycka vara ovanligt i svenska sammanhang, både en lagom lätt skruvad historia iscensatt genom skapligt skådespeleri och en beskrivning av en alternativ värld som både är lik vår egen och samtidigt rejält annorlunda. På det hela har det varit riktigt underhållande.

En underhållande biprodukt var, vid sidan om olika nojiga anmälningar, Aftonbladets artikel om att kalendern var ett hot mot barns matvanor. Artikeln tog avstamp i en text i Läkartidningen där forskare varnade för familjens ensidiga kost. Det hela verkade tillräckligt korkat för att vara värt att kolla upp. Om något är för bra eller för korkat för att vara sant så bör källkritik vara det första som dyker upp i skallen innan man gå vidare. Så jag kollade källan, som det heter i skolan.

En behöver inte läsa många rader i den där medicinska texten som beskrev Hedenhösarnas matvanor för att man skall förstå att detta är en sorts kåseri, om än med just medicinska förtecken. Det finns termer i texten jag inte har den blekaste om, men tillräckligt mycket är begripligt för dess ironi tydligt skall framgå. De hade lika gärna kunnat analysera Bamse, Games of Thrones eller Pippi Långstrump och kommit fram både det ena och det andra vad gäller kosthållningen och vilka konsekvenser den skulle ha ifall den verkligen tillämpades på vardagsbasis.

Att man inte kan ta en fiktiv berättelse och seriöst översätta den till nutida här och nu förhållanden borde vara självklart. De uppkommer i en kontext och/eller med ett syfte vilket kommer att påverka innehållet att olika väl knyta an till verkligheten vi har omkring oss. Som Tintinentusiast kan jag lugnt säga att jag genom åren sett detta blossa upp lite då och då. De äldsta Tintinalbumen uttrycker en mycket kolonial syn på urinvånare på olika kontinenter, en syn som mycket starkt skiljer sig från vår nutida humanism och syn på alla som lika värda. I alla fall påstår vi det, våra handlingar kan fortfarande tyckas antyda att vi har en bit kvar innan vi faktiskt lever upp till våra ideal.

Aftonbladet borde alltså kunna förstå att texten om mathållningen har ironiska förtecken. Och för säkerhets skull kanske tidningen borde kollar upp något att Hedenhösarnas originaläventyr bara för att själva se, och därmed skaffa sig en uppfattning om, hur berättelserna där ser ut. Det som då borde blivit extremt uppenbart är hur denna stenåldersfamilj ges cred för allsköns uppfinningar och företeelser runt om i världen. Det är med glimten i ögat som författaren skämtar om och tvistar till historien som i slutänden pekar på att vi svenskar egentligen minsann är upphovet till mycket intressant i världen, eller att vi redan på stenåldern importerade många nymodigheter. Man behöver inte vara särskilt bevandrad i historia för att inse att Hedenhösarna inte bara är en helt uppdiktad historia utan även en rejäl skröna med avsikt att underhålla och roa. För det underhållande.

Jag tror inte att det är så ovanligt att låta sina fiktiva hjältar sätta spår i historien. Ett klassiskt exempel är när Asterix och hans vänner introducerar te för britterna som fram till dess enbart drack hett vatten med mjölk i. Och om man vill tvista till det ytterligare ett varv så är Terry Pratchett den ohotade mästaren som låter invånarna i Skivvärlden drabbas av alla möjliga företeelser från vår värld och därmed får vi idag en chans att genom händelserna i Skivvärlden reflektera över vad vi själva gör här och nu i verkligheten.

Det finns alltså en tradition av att hitta på kopplingar som inte finns bara för att det är underhållande, och denna tradition finns uppenbarligen också i medicinska kretsar. Kanske är då texten i Aftonbladet skruvad text som medvetet skall provocera oss genom att spegla en ironisk text som skriven på fullt allvar. Det skulle kunna vara hänt, men underhållningsnivån ligger då så långt ovanför mitt huvud att det är omöjligt för mig att skratta med den. Därför nöjer jag mig denna gång med att skratta åt den, samtidigt som jag fäller en stilla tår över att Aftonbladets ”nyhet” spred sig på ett internet där alltför många missar att själva ta reda på hur saker och ting ligger till.