Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Det springande köpet

allmäntPosted by Jonaz Björk Sun, July 28, 2013 14:04:50

Köpte ett par nya skor häromdagen, skor att spring i. Det har blivit ett par genom åren och nu när jag handlade fick jag rådet att köpa nya var sjätte månad. Jag vet ju sedan tidigare att skorna skall bytas efter ett visst antal mil eller efter en viss tid och då jag för tillfället faktiskt klämmer några mil i veckan landar jag alltså på halvårsbyte.

Det jag funderar på, när jag ännu en gång står barfota på glas- och spegelkuben för att visa mina fotsulor och sedan spelar in löpstegen på löpbandet, är ifall allt detta verkligen är nödvändigt. Eller vad är skapat, medvetet eller som konsekvens av andra företeelser.

Allt jag vill ha är ett par nya skor att springa i, de gamla är för trötta – jag känner det i fötterna. Men att bara ramla in och köpa ett par ”joggingskor” tycks inte vara möjligt. När jag säger att jag kanske skulle skriva ner vad min fot kallas och vilken pronation jag har så säger killen i affären att det är lika bra att göra testerna varje gång eftersom skoteknologin utvecklas så snabbt. För mig är det ett obegripligt svar men jag är novis i, och faktiskt rätt ointresserad av, skoteknologi så jag åter det passera.

Sedan är det dags att testa skor. I Askungen fanns bara en sko och massor av folk som ville testa. Nu är situationen den omvända, det finns bara jag och en hel vägg med skor som jag skall prova för att hitta den bästa. Säljaren frågar hur de olika skorna känns och jag svarar…fel. ”De här skorna känns lättare än de andra” säger jag och får till svar ”Ja, fast de andra väger faktiskt mindre”. Jag säger ”De här skorna känns mjukare i sulan än de där” och han säger ”Jo, fast de andra är faktiskt mjukare”. Och så där håller det på. Till slut vågar jag knappt säga något, det känns som att jag har sagt fel varenda gång och jag känner mig som en otroligt korkad kund.

För att göra slut på pinan tar jag de skor jag tycker känns bäst, fast de har en helt galen färg och trots att säljaren nog tycker att jag borde överväga ett annat par. Nu efteråt, efter ett par löpturer, kan jag säga att jag är mer än nöjd med mitt val – det är grymma skor. Fast färgen är galen.

Jag önskar att saker och ting var lättare. Att man vågade gå in i en skoaffär, prova ut ett par som är rätt storlek och sedan är det bra med det. Hela den här grejen med skoteknologi känns rätt krystad, jag menar, hur avancerad kan en sko vara, och varför skall den vara det? Det är ju inte så att jag jagar tiodels sekunder på elitnivå, snarare är det så att mitt mål är att varje vår ta mig runt Göteborgsvarvet utan att lägga mig ner och gråta vid 17 – 18 kilometer. Hur mycket micro och gel och stöd och annat jox går det att putta in i en sko innan den är färdig? En gång i tiden köpte folk Lejonskor vars sula knappast var mer avancerad är en flipp flopp-tofflas och sedan var det ut och lunka.

Och eländet går igen i kläderna. Här är jag helt klart glad över att kunna dra på mig annat än bomull men samtidigt undrar jag ifall jag verkligen har rätt plagg. Ju fler små hål och tunnare partier på märkliga ställen desto dyrare, och säkert då också avsevärt bättre, är såväl tröjor som tights. Dessutom kan man rocka loss med säsongens färger och mönster om man vill, det går ju säkert både snabbare och lättare ju fler neonfärger man har på sig.

Nu slipper jag i alla fall skoångesten ett tag. Mina nya giftgrodegröna skor skall räcka över hela vintern så får vi se vad det blir för nya vidunder till nästa Göteborgsvarv. Det blir kanske sådana där med NASA teknologi som jag valde bort förra gången det köptes skor. Vore coolt att köra moonwalk varvet runt.