Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Jag leker - jag finns

entreprenörskapPosted by Jonaz Björk Fri, June 07, 2013 22:13:29

Jag älskar att leka! Jag älskar att för en stund leva i ögonblicket och hänge mig åt en uppgift, en roll eller ett fokus. Jag älskar att upptäcka något om mig själv under den där stunden, något som kanske förklarar en händelse som förbryllat mig eller något som kan hjälpa mig i framtiden i vissa situationer. Leken är för mig självkännedom och personlig utveckling.

Samtidigt vet de flesta som känner mig att jag vara den siste att kasta mig in i ett uppsluppet gäng som stojar och stimmar. När jag känner mig obekväm i situationen fylls jag av en känsla av pinsamhet. Det kan då vara något med vad syftet med leken är som får mig att reagera avvisande. Om jag vet syftet och jag känner att vi alla delar detta syfte och att toleransen är stor för den som för ögonblicket inte vill delta, då är det okej. Men om syftet är oklart eller helt fel för mig, eller då det inte alls verkar finnas något syfte och samtidigt måste alla vara med för annars är dom tråkiga och dumma, då bangar jag helst. Och blir den där tråkige och dumme, vilket inte alls är min avsikt för i grund och botten älskar jag ju att leka.

De lekar jag föredrar är sådana som lite förskönande kallas för övningar, för att det inte skall upplevas som barnsligt och därmed ge fler personer orsak att frukta pinsamheter. Men jag gillar även lekar som faktiskt verkar sakna något större syfte, som mer handlar om att skapa helt slumpmässiga grupper och gemenskaper och kanske även om att få reaktioner från främlingar. Här tänker jag på exempelvis Geocaching och Flashmobs.

Geocachare finns över hela världen och är tillgängligt för vem som helst, förutsatt att man har tillgång till GPS-teknik och Internet eller mobiltelefoni. Förutsättningarna är förstås orättvisa i vår värld men trots detta tror jag att geocaching är förhållandevis demokrastiskt. Och det är ingen som vinner, och ingen som är extra ansvarig, och det kostar inte vettlösa summor, och alla kan vara med och utveckla genom att själva placera ut cacher. Gemenskapen är att de som cachar vet var cacherna finns, övriga befolkningen kan bokstavligen sitta på en cach utan att ha en susning. Och de som vet skall ta och logga cacher utan att någon som inte cachar ser. Det kan alltså hända att när jag letar efter en cach möter en annan cachare, som kan komma precis varifrån som helst på jorden, och där och då skapas en gemenskap i det att vi främlingar har ett gemensamt mål och nu arbetar ihop. Det förbrödrar, i alla fall mellan de invigda.

Med en flashmob blir gruppen större. Vid en given tidpunkt, på en given plats, skall alla invigda befinna sig i området och vara precis som vem som helst av alla vanliga och oinvigda som finns där. Och när det överrenskomna klockslaget inträffar så agerar alla invigda utifrån ett på förhand överenskommet tema. Aktionen pågår under kort stund och sedan upplöses gruppen varvid de invigda blandas upp med desom befunnit sig i närheten. Vissa flashmobs kräver god planering och repetition, andra är upprop på Facebook eller via mejllistor och det är fullt möjligt att delta i en flashmob tillsammans med hundra andra personer man aldrig träffat innan och aldrig kommer att träffa efter. Men just där och då kanske man dansar mobildisco ihop, kramas eller har kuddkrig. Främlingar som för några minuter är tätt sammanbundna i aktionen, ofta till den omgivande allmänhetens förvåning och ofta även förtjusning.

Denna tjusiga bild på undertecknad togs vid Flashmoben på IKEA den 23 januari 2010 då vi lekte kurragömma inne bland möblerna.

Att leka är att utmana sig själv, att bejaka sig själv men också att respektera och bejaka sina medmänniskor, även om jag aldrig träffat dem förut och aldrig kommer att träffa dem igen. Att leka är knyta människor närmre varandra och göra världen mer tolerant och human.