Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Mäktigast på jorden

allmäntPosted by Jonaz Björk Tue, December 25, 2012 19:48:10

Idag har jag lärt mig ett nytt ord; Antropocen. Antropocen är en period i världen historia, en persiod vi nu gått in i. Det är den period då människan är den största kraft som påverkar jordens klimat och ekosystem. Det är människans tidsålder. Det låter lite Tolkien då de sista alverna lämnade Midgård strax efter ringens krig avslutats och människans tidsålder tog vid. Men till skillnad från människans tidsålder i Tolkiens universum innebär Antropocen ett vägval där vi antingen drar på oss foliehattarna och stämmer in i klimatförnekarnas kör och menar att allt är hittepå för att hindra folk från att bli rika, eller så måste vi alla gemensamt göra upp med våra värderingssystem för att rädda oss själva från undergång. Tolkiens människor ställdes inte för riktigt samma utmaning.

Jag har just börjat läsa boken Vår tid på jorden av Johan Rockström, och redan under förorden (som är flera och av diverse högdjur) inser jag att den här boken borde bli obligatorisk läsning för alla i alla sammanhang. För jag vägrar låta mig, mina nära och kära och världens folk tvingas till katastrofens rand och ut över kanten för att några få skall få lov att bli tokrika. Det kommer inte att rädda dem från att också störtas i fördärvet, men förblindade som de är av rikedomens imaginära lycka kommer de förmodligen, som Gollum, vara helt hypnotiserade av sin rikedom och därför omedvetna om sin egna undergång. Vi andra tvingas dock se den med vakna ögon.

Rockström skriver att det ännu inte är försent men att vi inte klarar fler internationella fiaskon där länder vägrar släppa taget om sina idéer om att rikedomen de håller i sin hand fortfarande är deras frälsning. Det är som att de alla är hypnotiserade av ringens glans och helt missar kostnaden, för ingenting är gratis och idag är systemet globalt. Lokala, nationella och regionala nivåer finns förvisso men vi sitter idag ihop globalt och därför är de lägre nivåerna mer chimärer än ”behållare” inom vilka företeelser kan uppstå och hanteras utan att påverka andra områden – lokalt, nationellt, regionalt eller globalt.

För att välja ny väg kommer det att ”krävas dels initiativ från de styrande, både regionalt och globalt, dels innovationer från lokalsamhällen, sociala nätverk, industrier, nationer, religiösa samfund och många fler. /…/ För att lyckas krävs nya förhållningssätt till i stort sett alla aspekter av våra liv och hur vi bygger och organiserar våra samhällen.” Vägen är ”en grundläggande förändring i vårt tankesätt, vilket vi tror är nödvändigt för att åstadkomma förändring av ekonomiska paradigm, ledarskapet och politiken, och för att ge incitament till omvälvande förändringar inom teknologin, det mänskliga beteendet, och i de inbördes relationerna mellan alla samhällen i världen. Vi behöver ett nytt social-ekologiskt avtal mellan världens medborgare för att lyckas” (sid 49).

Detta stämmer så väl med vårt arbete i Samklang, att vi väljer att se helheten i vilken allt och alla ingår, och ställa vårt här och nu, våra planer och drömmar, och våra förutsättningar och möjligheter i förhållande till denna helhet. Det finns inget du och jag, det finns bara vi. Det går inte ens att bli eremit idag utan att vardagen i vildmarken (om det nu är där man väljer att hålla till) bär påverkan av oss andra. Alltså, det är dags att släppa superegot, det är dags att mentalt göra en förändring liknande den som skedde inom astronomin för drygt 400 år sedan då man övergav uppfattningen att jorden var den medelpunkt som allt annat kretsade och istället placerade solen i mitten varvid jorden bara blev en planet bland andra.

Människans tidsålder tror jag måste innehålla en acceptans av denna paradox, att samtidigt som människan på allvar erkänns som den viktigaste faktor som påverkar ödet för allt liv så måste människan också erkänna att vi inte under några omständigheter kan sätta oss över de system i vilka vi själva och allt annat levande igår. Vi är kanske högst i kedjan, men vi är också en del i kedjan och helt beroende av den försätter existera. I vår värld finns inga trollkarlar eller alver som kan rädda oss, vi måste själva slänga våra förödande illusioner om vår oantastliga överlägsenhet i Domedagsbergets eldar och upprätta en ny världsordning, som numera den mäktigaste kraften på jorden är det möjligt.