Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Den förlamande rädslan

allmäntPosted by Jonaz Björk Thu, June 09, 2011 22:24:11

Zappade en kväll på TVn och landade i Kunskapskanalen som precis drog igång ett avsnitt av Klädkod. Hur kul verkade det? Nå, landet för kvällen var Colombia och jag gav det ett par minuter på försök och fastnade sedan och lärde mig fantastiskt mycket. Bland annat visade det sig att knarkhandel och våld påtagligt påverkat landets mode. Bland annat har en ny sorts skottsäkert material uppfunnits, som till skillnad från tjocka och klumpiga kevlarhistorier funkar i vanliga kavajer, jackor och till och med linnen. En arm, ett ben eller skallen kan skjutas söner, men bålen kommer vara intakt. Smart, eller?

Rädslan för våldet leder alltså till att man uppfinner skydd, inte att man tar sig an våldet i sig. Vilket nog inte är rättvist beskrivet, men tänk om alla gick man ut huse och krävde våldsstopp? Hur skulle det då gå? Se vad som händer i arabvärlden idag när vanligt folk slutat att vara rädda.

Idag fanns ett stort uppslag i GP om hur översvämmad staden Göteborg skull bli om vattennivån i haven stiger med 2,5 meter. Det kan vem som helst räkna ut att det blir ett problem. Och rädslan för detta problem leder till lösningen att inte bygga mer i områden med risk för översvämning, vilket är ungefär detsamma som alla ytor några hundra meter från älven. Här finns det stora ”hål” i bebyggelsen som idag är grusplaner, parkeringar eller gamla lagerlokaler eller rivningshus. ”Låt bli att bygg där, det kan bli översvämmat”, är budskapet. Underförstått en total kapitulation för ett helt havererad miljö, som jag tror kommer innebära helt andra fasor för mänskligheten som helhet och art än vattenfyllda källare och butikslokaler.

Rädslan leder även här till en sorts acceptans snarare än insikten att nu jävlar får det vara nog, nu måste vi ta tag i det här en gång för alla. Modigt skulle vara att säga att vi bygger i dessa ”riskområden” och Göteborg tänker därför bli världens första storstad (nåja, största småstad) som är helt miljöneutral. Och vi föregår som gott exempel och visar på möjligheter kommer andra våga följa efter och risken för översvämningar minskar och än fler följer efter osv.

Just nu tycks ehec-epidemin klinga av. Här leder faktiskt rädslan till handling såsom bojkott av vissa grönsaker från vissa länder. När sedan just dessa grönsaker från dessa länder visat sig vara smittfria håller rädslan folk kvar med följden att stora mängder tjänlig mat helt enkelt måste kasseras. Trots matbrist i världen. Och dessutom är det ekonomiskt eländigt för de oskyldigt drabbade producenterna som förlorar inkomst. Visst utlovas viss ekonomisk kompensation, men den är inte tillräcklig och gräver dessutom hål i EUs ekonomi. Alla förlorar, och fortfarande inga spår efter smittkällan. Här är rädslan grundläggande, rädslan för giftig mat får oss att inte bara välja bort gurkan från just det fältet, utan alla grunkor från hela Europa och i värsta fall gurkor helt enkelt. Inga fler gurkor alls. Eller tomater. Eller groddar. Med konsekvensen att röster höjs att i framtiden skall man inte slå larm ifall dödliga smittor bryter ut förrän man till hundra procent vet källan. Rädslan för den ekonomiska förlusten är större än rädslan för förlust av människoliv.

Här är jag osäker på vilken handling som skulle vara att föredra. Givetvis måste man tidigt gå ut och varna människor vid fara. Men då måste människor också vara förnuftiga i sina åtgärder när de agerar utifrån informationen. Och att förebygga ekonomiska förluster får inte värderas högre än att förebygga mänskliga förluster. För om vi värderar pengar högre då är faktiskt den mänskliga förlusten dubbel eftersom vi dessutom förlorar vår mänsklighet.