Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Quick fix

skolaPosted by Jonaz Björk Fri, January 28, 2011 18:06:41

Skolverket har undersökt ett antal olika mobbningsförebyggande program och konstaterar att de inte fungerar som avsett. Skandalöst är spontana reaktionen från Kamratposten medan Lärarförbundet fruktar för sömnlösa nätter framöver.

Personligen blir jag lite orolig över både Skolverkets fullständiga förkastande av programmen och över de oerhört starka reaktionerna. Samtidig erkänner jag redan här och nu att jag inte läst Skolverkets rapport utan att endast utgår från den korta texten på GP.se.

Det jag undrar är exakt vad Skolverket undersökt. Är det själva programmen som sådana, där det i vissa fall finns skapliga undersökningar och utvärderingar i kulisserna. Eller är det själva det faktum ifall det finns mobbning på en skola som säger sig arbeta efter ett eller flera av programmen som undersökts? Eller är det huruvida all personal på skolan är utbildade i programmen och aktivt arbetar efter dessa, inte bara när incidenter inträffar utan framförallt preventivt och med kontinuerliga uppföljningar och fortbildningar? Eller har man undersökt allt detta och sedan ställt alla de olika parametrarna mot varandra och kommit fram till att oavsett kombination så är programmen inte bara usla utan dessutom skadliga?

Varför jag blir fundersam är för då jag ibland tycker mig se tendensen i skolans värld att leta efter Lösningen, den där universalmetoden som snabbt fixar och lagar, helst en metod som det räcker att vi utbilda en eller två personer i som sedan får allt ansvar. För jag är inte säker på att den där superlösningen finns. Och om den skulle finnas så är frågan hur länge den kan fortsätta att vara superlösning när omvärlden utvecklas och förändras.

Risken med ett kategoriskt fördömmande är att vi i vanlig ordning väljer att slänga ut alltihop genom fönstret, även de erfarenheter och exempel som varit goda, och stämpla alltihop som fult och obegåvat och direkt skadligt. Ungefär som att påstå att all form av katederundervisning är fruktansvärt och totalt förödande istället för att titta på när det fungerar, i vilka sammanhang, med vilka pedagoger, för vilka elever. Istället blir katederundervisning bannlyst och projektarbete blir lösningen. Innebär det då att all personal i skolan utbildas i projektmetodik för att kunna handleda eleverna? Inte säkert, med resultatet att kritik snart framförs mot en flummig, regellös undervisning där eleverna får göra som de vill. Och då är det dags att bannlysa projektarbete och istället börja fundera på att restaurera katederundervisning. Frågan i sammanhanget borde då rimligen vara ifall allt bara kan vara svart eller vitt, antingen eller, rätt eller fel? Finns det verkligen inga skalor?

Att arbeta mobbingförebyggande är något helt annat än att köpa in ett program som några få får ansvar för medan övriga endast ytligt informeras. Att arbeta mobbingförebyggande är ett ständigt pågående arbete som måste göras varje dag, i varje möte med elever (och kollegor) hela tiden. Det går inte att göra en timme i veckan på tisdag förmiddag, eller att kollegorna Åke och Anna sköter den biten.

Naturligtvis skall man inte arbeta efter en modell som är direkt skadlig, och man kan verkligen ifrågasätta ifall man skall lägga tid och pengar på något som inte har någon effekt. Men man måste också fundera på ifall modellerna används så som avsett. Om jag är skogsarbetare som alltid använt yxa vid trädfällning och plötsligt får en motorsåg så kan det hända att jag sågar av mig ett ben eller lyckas fälla ett träd över en kamrat. Frågan är ifall detta då kan skyllas på motorsågen om den bevisligen fungerade i skogen på andra sidan sjön, eller om också mitt sätt att hantera den kan spelat in.

Mobbning är alltid fel och skall alltid förebyggas eller hanteras. Och kanske handlar det om ett så komplext problem att det inte finns någon mirakelmetod. Då måste man snarare se metoden som ett sätt att angripa ett problem snarare än något som eliminerar problemet. Trädet fälls inte bara för att jag lägger en motorsåg framför det. Det som måste tillföras är kunskap, vilja, engagemang, fingertoppskänsla och träning. Framförallt träningsinslaget - att göra och att lära av sina göranden - är nog det som i längden ger resultat, för i slutänden är det bara vi människor som kan göra skillnaden - verktygen, metoderna, programmen och modellerna är just inget annat är verktyg och helt värdelösa utan en kompetent persons händer.