Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Julklappstips? Nej tack!

allmäntPosted by Jonaz Björk Sat, December 25, 2010 14:28:06

Så var julen över. Igen. Den smyger sig på, är plötsligt där och just när man tycker sig ha kommit i stämning är den över. Svisch!

I år har jag drabbats av lite anti-känslor när det gäller julfirandet. Inte stämningsmässigt, det har varit underbart med all snö och kyla och jag minns att det var så här jularna var förr. (Huga, gagg-varning där, man börjar bli gammal). Inte heller vad gäller familjens julfirande finns något ytterligare att önska, allt har varit perfekt. Men ute i världen utanför hemmet (och i världen utanför mitt huvud) har jag fullständigt bombarderats av ett nytt hemskt ord: julklappstips.

Överallt har det presenterats julklappstips, och allt är julklappstips, från tandtråd och fullständigt meningslösa plastprylar till överdimensionerade hushållsapparater och säsongsbetonade kläder. När man under rubriken julklappstips dessutom hittar saker som butiker inte blivit av med tidigare under året lyser försäljningsdesperationen igenom totalt. Med skydd bakom ordet julklappstipset försöker handlare rädda tillbaka några slantar som annars tynar bort i högar av nerköp. Jag har upplevt det som att det är bakom julklappstipsen som man verkligen finner konsumtionsvansinnets verkliga ansikte. I fall man vågar ha ögonen tillräckligt öppna.

Jag har också sett folk, i förtvivlad jakt på något att köpa och ge bort, som faktiskt köper dessa dumheter som man annars, under normala omständigtheter, skulle låta bli. Effekten blir ju då att de meningslösa prylarna trots allt säljer varvid handlarna förmodligen fortsätter att köpa in onödigheter med följd att producenter kan fortsätta tillverka skräp.

Ur ett miljöperspektiv måste julen vara den värsta av mänskliga påhitt. Tyngda under tvånget att köpa och ge bort saker spenderas enorma summor på produkter som vi egentligen inte behöver. De flesta av oss har det så bra i våra liv att vi egentligen inte behöver så mycket ting för vår överlevnad, eller ens för ett bra liv. De allra flesta av oss har vad vi behöver, egentligen. Men konsumtionsmonstret har lurat oss att det vi alltid behöver är det senaste. Efter tillräckligt många lögner börjar vi bygga in behovet av det senaste i systemet och till slut har myten blivit sanning medan själva förvandlingen från möjlighet till behov varit nästintill omöjlig att urskilja.

Trots att vi vet att vi har vad vi behöver, trots att vi vet att vi måste minska vårt slitage på miljön, så fortsätter vi glatt att producera och konsumera och kassera. De långa perspektiven har minskat och nuet har blivit allt. Kanske är det lättare så. Samtidigt förvärrar det sakernas tillstånd. Vi vet att vi måste tänka om annars kommer det bli värre, men ingen vill vara först med att tänka om. Föreställningen är att den som säger stopp blir förlorare, omsprungen av alla andra.

Tänk följande bild: vi kör på en motorväg, och alla vill vi ligga först. Dels för att det är jobbigt med andra som skymmer, dels för att slippa koncentrera sig på övrig trafik, dels för att den som är först har fräckast utsikt över landskapet. Samtidigt har skyltar indikerat att vägen kommer att ta slut vid en ravinkant, men informationen har inte var it helt tydlig med var kanten finns. Valet finns alltså att bromsa in, sakta ner och fundera på om vägen skulle kunna vara annorlunda. Men hur skall den som är sist på vägen kunna påverka dess sträckning längre fram? Då gäller det att ta sig längst fram, samtidigt som man då hetsar tempot på övriga. Fast om man stannar missar man de resurser som finns längre fram på vägen som skulle kunna behövas för ett alternativ. Situationen blir ett dilemma alltså, en situation där enda chansen att klara sig är att tänka annorlunda trots att majoriteten väljer stupet. Även bland majoriteten finns det de som insett situationen men som ändå väljer den som kör snabbast när han dör vinner. Att vinsten då är meningslös är en så jobbig tanke att man helt enkelt väljer att inte tänka den.

Julklappstips är en sådan tanke. Istället för att se att ”oj vad mycket skräp och dumheter vi satsat pengar på här, vi får nog tänka annorlunda i framtiden” så använder man julens tvång att köpa saker till varandra. Med ordet ”tips” hintar man om att här finns lösningen för dem med dåligt samvete som kanske inte lyckats hitta något att köpa.

Nästa år skall jag med kamera dokumentera allt korkat som hamnar under julklappstips och kanske kan en sammanställning av det utgöra grunden för en sund diskussion om vad vi egentligen:

· anser att jordens resurser skall användas till,

· vad vi tycker motiverar ytterligare klimatpåverkan,

· samt inte minst vad vi vill lägga våra pengar på

Själva var vi medvetna i år, minskade vår julklappskonsumtion och skänkte dessutom hyfsade pengar till Unicef för att komma dem som kämpar för sin överlevnad till del. Det är väl egentligen till sådant pengarna borde gå vid jul.

Vad gäller presentköp till nära och kära kanske insikten om att man faktiskt kan ge bort något till dem som betyder något när som helst under året. Allt måste inte ske i slutet av året. Och tänk vad glad man skulle bli när man väl fick något av någon, närsomhelst under året, eftersom gåvan då verkligen skulle vara ett bevis på att givaren uppskattar mig. Det kan med andra ord vara läge att nu revidera hela ge och ha-kulturen. Kanske det hänger mer än vi vill inse på en sådan tankeförnyelse.