Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Framtiden är här

skolaPosted by Jonaz Björk Sun, September 26, 2010 21:29:40

Man kan utan svårighet argumentera för att det är i skolan som vi lägger grunden för vår framtid. Inom politisk filosofi har detta länge varit sant och ett tydligt exempel på hur man praktiskt utnyttjat skolan är till exempel att lära ut tillrättalagda versioner om det egna landets historia. Makteliten kan helt enkelt använda sig av skolan för att plantera eller justera vad som är sant. Detta är inget vi tillåter i ett demokratiskt land som Sverige, även om problematiken faktiskt finns också hos oss. Som exempel kan nämnas att när det kommer till avsnitt om arbetslivet talar läroböckerna fortfarande i första hand till eleverna som blivande anställd arbetskraft, och ytterst sällan som egna företagare. Man kan alltså påverka människors uppfattning om vad som är sant och vad som är möjligt genom att endast berätta viss information men inte allt. Det är inte att ljuga, men effekten kan i princip bli densamma.

I senaste valet kunde man på Folkpartiets valaffischer bland annat läsa en slogan som löd ”Framtiden börjar i skolan”. Med detta ville man åter igen lyfta vikten av att diskutera skolan som en av samhällets viktigaste arenor. Samtidigt är det mycket lätt att en sådan slogan inte blir mer än en slogan. Man håller med, och sedan är det bra med det.

Faktum är att framtiden inte börjar i skolan utan att framtiden redan finns i skolan, idag! De barn och ungdomar som vi redan idag möter i skolan är vår framtid. Ingen annanstans i samhället är framtiden redan här! Av den anledningen har i princip alla intresse av att skolan är så bra som möjligt. När detta intresse och engagemang sedan tar sig uttryck görs det i skenet av de egna erfarenhetsbaserade föreställningarna kring skolan, erfarenheter som många gånger ligger en bit tillbaka i tiden då både samhället och kraven på medborgarna såg annorlunda ut.

Man får nämligen inte glömma att i princip alla som vuxit upp i Sverige har en egen erfarenhet av skolan, och därför också föreställningar och åsikter om hur skolan skall vara organiserad och undervisning bedrivas. För oss som arbetar i skolan handlar det i stor utsträckning om att medvetet eller omedvetet antingen att efterstäva att likna de lärare vi tyckte om, eller vara annorlunda än dem vi inte gillade. En del av oss brinner för våra ämnen, andra brinner för att få arbeta med barn och ungdom, ytterligare andra av oss har efter andra yrkesbanor och erfarenheter mer eller mindre av en slump hamnat i skolan. Oavsett orsaken till att vi arbetar i skolan så speglas vårt yrkesutövande i stor utsträckning av hur vi själva upplevt den. Vi jämför med andra ord i första hand bakåt i tid.

Jämförelser bakåt i tid gäller i princip för alla. Man minns hur skolan var och jämför idag med igår, och gör därmed en tankevurpa och tror att det som fungerade igår också fungerar idag.

Samtidigt pågår samhällsutvecklingen i ett rasande tempo omkring oss, och kraven på de medborgare som skall ta över och utveckla samhället vidare är många gånger annorlunda idag än för bara tio – tjugo år sedan. För att möta detta måste man också titta framåt.

Nu är det givetvis så att ingen av oss kan säga särskilt mycket om framtiden. Faktum är att allt vi kan göra är att gissa och dra slutsatser baserade på tendenser och sannolikhetsberäkningar. Däremot står det oss fritt att ha visioner och mål att arbeta mot. En grundregel kan vara att titta på hur nuvarande situation ser ut. Fungerar den? Får vi det resultat vi önskar? Om svaren är ”ja” så vet vi att vi är på rätt väg och kan fortsätta att utveckla det vi redan gör bra. Däremot kan vi aldrig stanna upp och bara fortsätta att göra samma sak. I ett samhälle där rörelse och utveckling är normaltillståndet kommer den som stannar upp och bara vårdar eller förvaltar de facto att röra sig bakåt. Idag är själva rörelsen är status quo.

Sammantaget blir det paradoxalt nog så att skolan, där framtiden formas, jämförs med hur det var förr i tiden, inte med hur det skulle kunna vara i framtiden. I resten av samhället har man riktningen mot framtiden, inte mot historien. I alla fall inte med idéer om att verksamhetens ideal befinner sig femtio år bakåt i historien. Hur skulle det se ut ifall alla som nyttjar eller arbetar inom vården är misstänksamma mot det som är nytt och helst vill att vi gör som man gjorde när vi själva var små eller våra föräldrar var unga? Tänk om man var misstänksam mot allt nytt inom teknikutveckling, inom energi osv. Det skulle innebära tvärbroms i vår samhällsutveckling. Det finns säkert de som önskar det faktiskt vore så, men nu ser verkligheten annorlunda ut och skolan kan inte tvingas bli de utvecklingsfientligas sista utpost, oavsett var de själva är verksamm. Skolan borde tvärtom ligga i nyfikenhetens och utvecklingens framkant. Det är där de senaste pedagogiska rönen skall praktiseras, det är där de senaste datorerna och programmen skall prövas och används och det är där de nya prototyperna för inlärningsstöd finnas. Hela skolan skall andras framtid och optimism och med stöd i våra styrdokument kommer vi att lära våra uppväxande generationer att använda den senaste tekniken utifrån etiska, demokratiska och respektfulla värden.

För att möta denna utmaning måste vi våga erkänna att det ser ut på följande sätt:

Lärarna är utbildade i gårdagens samhälle, utbildar elever i dagens samhälle, som ska leva i framtidens samhälle.

Utifrån denna enkla mening, som är lånad av Thomas Fürth som är guru inom framtidsforskning, blir det tydligt att om kontinuerlig kompetensutveckling borde vara inbyggd i systemet så borde det vara för personal i skolan – där framtiden formas.