Livet, skolan och allting...

Livet, skolan och allting...

Om bloggen

Här samlar jag mina tankar, reflektioner och idéer kring saker som jag funderar över.

Att tänka annorlunda

skolaPosted by Jonaz Björk Fri, August 27, 2010 10:48:35

Får man tjäna pengar på att driva en skola? Är det okej att driva en skola så att aktieägarna kan få utdelning? Spontant skulle jag svara ”nej fy sjutton, så får man inte göra” och därmed ansluta mig till den grupp som vill in och reglera.

Men så stannar jag upp och tänker ett varv till, och då blir min ståndpunkt betydligt mycket mer komplex. Först, skolan är det viktigaste vi har i samhället, tätt följt av vården. Dessa institutioner måste fungera och av den anledningen hjälps vi alla åt gemensamt att samla in pengar genom skatt för att verksamheten måste kunna garanteras. Ur det avseendet kan det upplevas bakvänt att kunna plocka ut vinster.

Samtidigt, hur kan man plocka ut vinst ur skolan? Den bild av skolan som kommuniceras ut på bred front är bilden av en verksamhet som mer eller mindre havererat. Jättelika klasser, utbrända lärare som hunsas av elever, en nedmonterad elevhälsa, bortplockade stödresurser och undermålig mat samt gammal utrustning i nedslitna lokaler. Hur kan man plocka ut vinster ur en sådan verksamhet? Eller ser den ut så därför att pengarna går direkt till aktieägarna?

Som jag ser det blandas flera bilder ihop. Den ovan extremt dystra beskrivningen gäller i första hand kommunal skola och aktiediskussionen gäller de fristående skolorna. Borde det då inte vara tvärtom egentligen, att friskolorna suger ut skattepengar på elevers och lärares bekostnad med de kommunala skolorna borde blomstra eftersom de är slutstation för pengarna? Men så är det inte, och av den anledningen tycker jag att man skall tänka sig för innan man går in och vidtar åtgärder. Det som först borde undersökas är ifall friskolorna faktiskt kan bedriva fullgod och kvalitativ verksamhet som uppfyller de krav som finns (vilket är just vad Skolinspektionen gör) och samtidigt gå med vinst. Hur bär dom sig åt? Vad är knepet? Finns det någon hemlighet här som bara friskolor känner till och som dom likt något hemligt ordenssällskap håller för sig själva?

Ett vanligt svar är att de bästa eleverna och de bästa pedagogerna söker sig till friskolor och resten blir kvar i de kommunala. Det har nog tidigare legat något i det svaret men idag finns det så många friskolor att det är orimligt att tro att det endast är någon sorts elit som studerar eller jobbar vid dessa. Även friskolor dras med problem som studietrötta elever, frånvaro, utbränd personal och brist på material.

Det som istället skiljer friskolorna från de kommunala skolorna är själva synen på skolan och synen på varför man är där. Friskolorna kommunicerar ut en vision och talar om framtida möjligheter medan kommunala skolor talar om skolplikt. Friskolorna peppar sin personal med utmaningar och uppmuntran att pröva nya lösningar för att stötta eleverna mot målen medan de kommunala skolorna peppar sin personal med diskussioner om vem som skall ansvara för vad när det inte finns pengar till att anställa mer personal som kan ta hand om sådant som är jobbigt. Friskolorna arbetar aktivt för att behålla sina elever och skapa ett gott rykte genom att erbjuda annorlunda lösningar, gärna med anknytning till det som intresserar eleverna. På de kommunala skolorna försöker personalen dölja besvikelsen för eleverna att behöva jobba på en skola som är snuvad på de studiemotiverade och bästa eleverna.

Okej, det här var lite grand karikatyrer men ibland måste man spetsa till det för att ha något att diskutera kring. Jag har naturligtvis massor av erfarenhet av fantastiska kommunala skolor där personalen brinner för sitt jobb och gör underverk, och visst finns det en och annan friskola där stämningen är god dag yxskaft, men min poäng är att generellt finns här två olika bilder av skolan där den fristående skolan representerar det som är bra och den kommunala det som är dåligt. Den kommunala skolan verkar många gånger vara på väg att krossas under den inlärda hjälplöshetens ok. Och i de fall pedagoger eller kanske hela skolor ändå försöker skaka av sig den finns det alltid kollegor, föräldrar, andra skolor, politiker eller andra som börjar reagera med ”nä, vänta nu, vad är det här för flum? Av kepsar, bort med mobiltelefoner och in med betyg från årskurs tre” istället för att säga ”vad intressant! Skall ni pröva lite nya grepp nu när det visar sig att det gamla sättet kanske inte är det mest effektiva längre?”.

Det är i det här läget det är intressant att studera friskolornas syn på sig själva, upplägg, studieresultat, kompetens- och förmågeutveckling hos både elever och personal och sedan fundera på hur framgångsfaktorerna kan tillämpas också på de kommunala skolorna. Först därefter, när ALLA som jobbar i skolan, oavsett huvudman, med glädje och förväntan går till jobbet och längtar efter mötet med barnen och eleverna, då kan man börja titta på eventuella vinster. För i det läget borde också de kommunala skolan ”gå med vinst” och då kanske regleringen blir sådan att minst 75% av vinsten i friskolorna måste återinvesteras i verksamheten medan hela vinsten går tillbaka i de kommunala. Tänk vilket lyft det skulle bli på alla sätt: hungriga lärare med tillgång till pengar för verkligt meningsfull kompetensutveckling, elevhälsa med goda resurser, olika stödpersoner, bra mat samt uppdaterat och relevant utbildningsmaterial i fräscha lokaler. Detta är inte en vision utan ett fullt genomförbart mål, och för att nå dit måste vi först skapa en attitydförändring i skolan innan vi bestämmer oss för att slå ihjäl de exempel av vilka vi kan dra lärdom.